Sakta men säkert flyttar jag

Mot nya bloggar!

Jag har tröttnat på den här bloggen,

därav skaffat mig en ny.

Har filat lite på den och nu visar jag den för er!

Besök den gärna, och det är inte fult att kommentera.

Det är däremot jättefint, tillåtet och framför allt varmt välkommet att kommentera!!

Kommer att hänga här ett tag till, meddelar när jag flyttar för gott.

Egotrippat

Jag är leksugen och gör därför samma lek som den här finurliga tjejen har på sin fina blogg!

Jag heter Jossa och är 26 år, vem är du?!

Lämna en kommentar om dig, och om du har en blogg tycker jag att även du ska göra Egoleken!

Han har kommit hem. 

Med sig hade han fina klappar som gjorde frusen tjej varm.

Armband i olika färger och modeller,

halsduk - vantar - benvärmare som matchar sött,

benvärmare med hål för klacken 

(har velat ha såna länge, and he didn't even know that!)

nyckelring

och supersött linne!

Nu väntar chockladask, tvtittande och bara massa mys..

Han är på väg heeeeem!!

Och det pirrar förväntansfullt i lilla magen..

Broken glass

I går 02.30 blev någon misshandlad nedanför på gatan, 

butiken mittemot fick i samband med detta rutan krossad. 

Ringde polisen. 

För ca 20 min sen vaknade jag av att ett larm tjöt. 

Blev skiträdd, ringde polisen. 

Det hade varit inbrott i butiken under. 

Igen. 

Behöver jag säga att jag vill att Jens kommer hem mer än nånsin nu?! 

Han lugnade mig via sms så gott han kunde. 

Ska försöka somna om nu. 

Polisen är utanför nu, känns tryggt.

2008

Januari:
Nyår firades med Linda, vi lagade mat, såg fyverkerier med Psykot med gitarr, hamnade sedan på en fest som ville ge sken av att den var en Nobelmiddag men det upptäcktes ganska snabbt att den var knullad i röven av en Hugh Hefner-fest.
Jag fyllde 26, firade med Lindorna och syster, Psykot med gitarr var ej välkommen. Åt exotisk bricka och sjöng SingStar, hann med en lite sväng på krogen, sen efterfest hemma hos mig som Psykot med gitarr snackade sönder.

Februari:
Jag och Psykot med gitarr får en 3:a och vi (läs jag) börjar flytta dit grejer. Lägenheten ser förjävlig ut, skitig och äcklig. Jag lever rövare med hyresvärden och mitt i allt gör Psykot med gitarr slut. En fin morgon, med solen i blick, raglar Psykot med gitarr + polare hem till oss. Jag drar till Länklokalen, gör kaffe och röker cigg på trappan i vårljuset när Psykot med gitarr ringer och gapar. Jag är likgiltig inför hans reaktion, då gör han slut. Likgiltigheten rubbas inte och Psykot med gitarr får panik i ärthjärnan och slänger på luren. Känner oerhörd lättnad. Flyttar ur gamla lägenheten och in i den nya, omgiven av kaos från tapetserare, målare och golvläggare.

Mars:
En man från ett tåg hjälper mig genom ensamhetsdalar efter Psykot med gitarr. Trots endast ett möte 2007 och flera mil emellan oss var han min re-bound. (Det insåg jag NU i skrivande stund.)
Umgås mycket med Linda, vi börjar fota och scrappa mycket tillsammans bla.
Var på min första Newros, riktigt kul, men tråkigt att man är feg svenne. Linda och jag lovade varann att vi skulle dansa på nästa Newros. Vi börjar få bråttom om vi ska bygga upp mod till det.

April:
Intervjuades och fotades av Aftonbladet igen, 1 år som nykter. Pappa var med. Det stör mig fruktansvärt att Psykot med gitarr var med första gången och fick cred för att han var ett "stort stöd". My ass he was! Bilderna blev fina på mig och pappa.
En vän till familjen drabbas av cancer. Hennes man dog för ca 10 år sedan och hon har en dotter. Om vännen till familjen dör blir flickan föräldralös..meningslöst.
Berättade för chefen att jag är alkoholist. Det var bland det jobbigaste jag gjort. Han tog det positivt, fick klapp på axeln.
Jag förälskar mig i Brolle.
Ture Lajon föds.
Åker till IKEA med bussresa, handlar mycket fint till hemmet.
Lägenheten blir färdigrenoverad och jag trivs som ankan i baljan.

Maj:
Jag handlar mycket fint på loppis, äventyrar vänskap och tillit pga en kusin från huvudstaden and it was sooo not worth it. Total besvikelse efter flera månaders avhållssamhet. Värsta fejkning jag någonsin varit tvungen att göra i mitt liv. Huuah.
Såg Özz Nûjen på Borgen, han var skitrolig!
Blev vän med Peter efter 2,5 års jag-vågar-inte-titta-på-dig-för-då-får-jag-ett-helvete-av-Psykot med gitarr-sen.
Första kontakten med Y tas. Herregud, att vara 14 igen och få mastodontfjärilar i magen var inte igår.

Juni:
Ensam ut på krogen går jag, möter Y. Vi dras till varann och vägrar släppa. För en kväll.
Byter blogg då jag får en kommentar från en fd vän jag helst av allt vill vara utan. Jag är hittad, så jag gömmer mig igen.
Gråter till Kent-intervju för att jag inte kommer iväg på konserten i Zinkensdamm.

Juli:
Snurrar fort nu, känslostormar och hjärtsvikt. Men känner mig lycklig ändå för att jag är oberoende.
Ser Pumpbolaget och även Lars Winnerbäck med vänner.
Får inneboende.
Köper min digitala systemkamera.

Augusti:
Inneboende flyttar.
Medeltidsveckan kommer och jag är där nästan varje dag och fotar.
Adnan får körkort.
Ser Psykot med gitarr och ev. flickvän. Jobbigt, men reder ut det tillsammans med Melinda Wrede.
Jag färgar håret, mööörkt.
Y och N sätter mitt hjärta i berg- och dalvana.
Fotade ett bröllop.

September:
Får ny inneboende.
Är på den bästa förfesten någonsin och börjar drömma om Sthlm och att jag vill ha ett annat liv.
Stryker Y och N från hjärtats klotterplank.
Mamma och pappa skiljer sig.
Har en underbar söndagsmorgon, i mitt Sthlm.
Åker till Berlin med mamma och pappa för att fira 70-årig morbror. Skönt att komma bort.
Hemma finns någon som jag saknar och nån som saknar mig.

Oktober:
Åker till Borås med pappa och syster, fortfarande saknar jag någon, som saknar mig.
Röker upp mina sista Mango-ciggaretter.
Brottas med skit som Psykot med gitarr gett mig, som jag nu tar med i förhållandet med Jens.
Linda och Adnan flyttar till ny lägenhet och jag vill älska med deras schackrutiga golv.
Grubblar mycket på att jag ogillar att vara med riktigt fulla människor.
Får min efterlängtade Kent-box!

November:
Åker till Ullared och julshoppar med mamma syster och hennes karl. Än finns det någon som saknar mig och jag saknar honom.
Ett svin till tonåring förstör min tonåring.
Min MacBookPro kommer.
Säger upp lägenheten.

December:
Konverserar, vuxet och förnuftigt hjärtan emellan. Det är svårt att bryta gamla mönster och ett break uppstår.
Jens åker till USA över jul. Han lever min dröm, och vi saknar, men kanske inte lika intentivt. Eller är det det vi gör?
Julfest med Sven Ingvars och soaré med systerdottern som lirar elgitarr och sjunger "I'm Yours".
Klättrar på tak med Peter för att fota månen, blev skitbilder.
Klipper mig som Maja i The Sounds, snyggt som fan.
Jag får fast jobb på FK, äntligen. Mitt första fasta jobb.
Dricker öl (alkoholfri) och njuter av den kalla smaken. Mm.. Tillhörigheten finns nu och jag blev psykiskt full. Blev kallad för "punkar-aset" när jag råkade spotta på golvet.
Vännen till familjen dör i cancer, efter att hennes dotter tvingas säga åt henne att släppa taget. Begravningen är i dag. Fatta att behöva säga till sin egen mamma att släppa taget och dö. Hon höll sig endast vid liv för sin dotters skull, knappt kontaktbar..
Nyår är ett nödvändigt ont. Konverserar med Jens ang denna över sms..det funkar inte alls bra.

Rubber soul

.......... psykot med gitarr såg mig i lördags. Han var som vanligt kort i rocken, tunnhårig och luktade mjölk. Jag hade finaste rosa klänningen och den punkigaste frisyren.
.......... fick ♥-skär i ♥-trakten i går ang årets sista dag.

För jag har pratat med Jensa och nästan, nästan rört vid hans hår.

Efter tre års slit..

..fick jag äntligen en tillsvidaretjänst på FK!

Tidig och efterlängtad julklapp!

Var och tittade på nya arbetsplatsen i dag och träffade nya chefen.

Det kommer nog bli toppen over there!

Grattis to meee! :D

Året 2008

Snart är året 2008 förbi så här kommer lite reflektioner över året som gått.

Jag är mest nöjd över att jag ännu är nykter. Måste dock erkänna att jag känner mig mindre som "en klassisk" alkoholist, och mer som en sån här.
Jag ångrar att jag ännu inte sökt in på fotoskola.
Jag älskar mina vänner och familj. De ställer upp med allt från boende och goda råd till lussebullar och extraknäck!
Jag saknar Jens och en egen trygg plats.
I år har jag spenderat mest pengar på mig själv..och hyra.
Årets revanch var när Psykot med gitarr en sen natt/tidig morgon messade och skrev hur mycket han älskade mig, att han alltid hade gjort det och alltid skulle göra det. Han kunde inte sluta tänka på mig och ville ha mig tillbaka. Jag somnade om, och svarade sent nästa dag att jag hade gått vidare och mådde bra, och att han också måste göra det.
Årets sorgligaste borde vara mammas och pappas skiljsmässa, men eftersom det var ett gemensamt beslut så var det inte sorgligt och jävligt. Nej, Årets sorgligaste går i stället till lägenheten på Tvätterskegatan 6. Bye bye love..
Årets present kan jag inte komma på. Men årets byte är min digitalkamer mot pappas videokamera!
Årets köp är min Sony A-300 OCH min MacBook Pro.
Årets kärlek vid första ögonkastet är min rosa klänning som jag köpte till julfesten.
Årets räkmacka är att jag ännu hankar mig kvar på jobbet och att jag förhoppningsvis blir förlängd hela nästa år med!
Åters låt är Jason Mraz - I'm Yours.
Årets snällaste är Linda och Adnan som låter mig bo hos dem när jag sagt upp min beloved apartment.
Årets tji-fick-du fick jag när jag försökte vara en god medmänniska. That sucks.

Fick äntligen prata med Jens..eller skriva.
Han sitter på verandan och latar sig.
Det är så varmt att han kan ha t-shirt only..
Här är det skitkallt,
och nya frippan gör det inte varmare..
Men jag klagar inte!!

Efter mycket om och men kunde han se bilderna på FB,

he liked.

So far ahead..eller?

Virginia. 

2008. 

Modem. 

MODEM!

Oh Lord, wont you buy them, 

a bredband that is really fast,

so that I can få snacka with my man?! 

Helst innan min dag blir natt...

Frustration..

Damn Yankees!

I don't like it the straight way

(Funderar skarpt på att byta blogg.)
I dag har jag bytt däck, fikat med familj, fotat med Peter.
Däckbytet gick bra, ska bara få ur sommarsulorna ur skuffen och in i förrådet..
Fikat var supergott, mjuka pepparkakan var underbar!
Fotade kidsen, blev häftiga bilder som kommer visas senare, förmodligen på en annan adress.
När jag åkte hem såg jag månen, stor och gul!
Mötte upp Peter och vi försökte få snygga bilder. Gick inte alls bra.
Jag fick snilleidé, att vi skulle klättra upp på ett tak och fota.
Sagt och gjort, men väl uppe var det ingen skillnad mot marken..besvikelse.
Förfrös händerna och fick lite panik när jag skulle klättra ner från taken igen, men ner kom jag till slut!


Jens är på andra sidan jorden, jag är så spänd att få prata med honom.
Undrar om han vandrar med kameran i några ghetton för min skull? ;)
Julafton kommer passera utan honom...
han är inte bland de alla första som får se min nya frisyr..
han är inte med när jag får jobbeskedet..
mycket händer när han är borta,
och mycket händer när han kommer hem.

And he's off

Vi har önskat varann god jul och ha-det-så-bra,

med morgontrötta ögon och min nyvakna röst,

svag och svajig.

Han ställer väskorna i hallen,

tar på sig jacka och skor.

Taxin som ska ta honom till flyget väntar nånstans nedanför oss.

Han vinkar och blåser slängkyssar.

Stannar sen upp, säger "Du...eeh..".

Tystnar lite, tittar på dörrposten, sen tillbaka till mig.

"Jag kommer sakna dig som fan."

Går tillbaka till sängen och pussar sovrufsig flickvän igen.

En darrning genom hans kropp.

Jag kommer sakna honom oxå.

Och det är tyst

Att kunna skära tystnaden med kniv är obehagligt.
Noll kommunikation,
fel på förbindelsen,
tjall på linjen.
Inte ens en upptagetton.
Bara något spänt,
något tryckande.
Ser mig själv som feg,
men vem hade vågat?
Rädd för att såra,
skapa mer obehagskänsla (om det är möjligt?).
Än en gång tar jag den lätta vägen ut,
nödutgången längst bak i lokalen med ilsket grönt sken.

"Förlåt att jag inte kan bestämma mig.." mumlar han när vi väljer bröd.
Det är inte bröd han talar om,
och jag säger att jag inte vill prata mer om det,
och låter gladare än vad jag egentligen vill.
Han pratar VI, släpper inte ämnet helt utan glider in på det då och då.
"Om VI flyttar ihop så får jag automatiskt dina 'Kill Bill'-filmer."
Jag kontrar med något halvfräckt, som gör att hans ord lättare rinner av mitt hjärta.
Vill inte ta in och bygga luftslott av hans ord.
Gråten ligger hela tiden nära, bränner mitt ögonlock.
Saker han gör när vi är tillsammans,
små saker som får hjärtat att pumpa hårdare,
när han ritar cirklar på min rygg och pussar min axel,
små saker som gör mig ledsen när jag tänker på att jag kanske tvingas vara utan dem.

Thank God it's Friday, På fredag är det fest, Friday i'm in love och Fredag hela veckan fredag hela veckan!

Najs julfest med god mat,
Soaré med rocktema
(syster och jag smet ifrån en stund för att möte upp familjen
och se när Agge sjöng "I'm Yours" och spelade elgitarr.
Fruktansvärt bra och modig är hon by the way.)
Tillbaka till julpartajet och vi hade INTE missat Sven-Ingvars helt!
Vi kom i pausen så vi hann se sista delen av konserten!
Lite halvdåligt drag, men helt okej iaf!
Sen var det shaking on the dancefloor
och runt 00.15 bröt vi upp och tackade för oss.
Sov med sällskap i natt, kändes fint och tryggt.
Upp okristligt tidigt, enligt mitt tycke iaf.
Man ska inte behöva gå upp när man inte kan se handen utsträckt framför sig!!
Iväg till jobbet..för att inse att jag glömt både dator- och passerkort.
Rask promenad hem igen och hämta upp det.
Som varje fredag vankades det fredagsmacka
och vi fick till och med chefen med oss,
så nu är han också medlem i fredagsmacka-klubben!
Är otroligt trött så jag längtar bara hem till sängen,
kanske hyra en film och köpa lite godis till det.
Eller..
kanske skulle ta och sätta fart med att scrappa lite julkort?
Hmm..
vilket jag än gör så kommer det att innefatta några hekto godis,
that's for sure!

Så går det när man har bråttom... Grr!

Nu jävlar

Dags för julfest!!

Berg och dalvana

Det går.
Sakta framåt och sakta bakåt på samma gång.
För det är så det är bestämt.
Lucia och sen 15femtonFEM-TON dagars hard think and feel.
Kommunikation finns, check.
En bra sådan, fick allt sagt, check.
Sen bestämmer vi, check.

"så får jag en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
så får jag en chans att ge dig
allt det du aldrig haft
men var för feg

du gav mig en chans att säga
allt det jag aldrig sagt
du gav mig att en chans att ge dig
allt det jag aldrig ger dig"

kent - Chans

"Somnar om och vaknar igen
som jag alltid gör
Svara: fick du nog?
Fick du nog ikväll?
Vaknar upp och somnar igen
vet inte vad jag väntar på
Svara: fick du nog
ja det fick du nog
Kan du några fler runda ord
att imponera med
gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
längre än de du redan gjort...
Öppen hand och allt rinner ut
vad hade du väntat dig?

Svara: fick du nog?
Fick du nog ikväll?

Fyller på tills allting tar slut
Du kommer inte att hitta det ändå
Svara: fick du nog?
Ja, det fick du nog
Har du lärt dig att stå vid ditt ord?
Sånt imponerar mer än ett leende
Här är ett avtryck som sitter
längre än det du redan gjort..
Svara: fick du nog
ja det fick du nog
Kan du några fler runda ord
att imponera med
gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
längre än de du redan gjort...
Vad har du gjort?
Vad har du gjort?"


kent - Avtryck

"jag har det, du har det nu
samma symptom
både jag och du
jag har det
men du säger:
jag är inte sjuk"

(yeah, u MUST click det som är i fetstil! Annars räknas inte detta inlägg.)

Det är så mycket jag måste säga till dig någon gång..så du förstår varför jag är som jag är

Men varför säger du det inte nu då?

Du är för full

Jag menar det inte så,

att du är det,

det vara bara en rad som började dunka i mitt huvud,

och jag var tvungen att få den ur mig.

Var ute i kväll,

hade riktigt kul.

Spontant och impulsivt.

Efter ett toabesök när vi kollade mejket i spegeln utanför,

stod det en Heiniken/Carlsberg/nånjävlaölsortigrönflaska på hyllan.

Jag flyttade den av någon anledning,

och ville gå runt med den.

För att passa in.

Vet inte om jag ville dricka.

Vet inte om jag känner sug

eller om det bara är känslan av att få kontroll över något som jag söker.

Konstigt att man tror att man kan få kontroll genom att göra något

som man vet får en att helt tappa just kontrollen.

Är det bara självdestruktivt beteende/känslor?

Jag har inte ens koll på hur länge jag varit nykter?

Visst, det felar på en månad, 1 år och 8 eller 9 månader nu i december.

Är det viktigt för mig än?

Det var det förut.

Jag tänker och analyserar för mycket.

Och kl är 04.29, en fredag, efter några dagars krasslighet.

Vill bli omskakad och tagen härifrån.

Vad är det jag väntar på?

Jag gör min egen lycka/olycka.

Känner mig som 16 igen.

Vilsen och allmänt lost in my own garden.

Snart ska jag upp och jobba.

Inse, du är 26..

Äh, kom på vad som saknas.

Jag vill gråta.

Bli en skakande liten pöl av tårar.

Allt känns så mycket bättre då.

Det renar mig, precis som ett friskt vårregn i april.

Nu ska jag bli full och spela Guitar Hero.

Jävlar vad jag ville att den meningen kom ur MIN mun nu.
Fanjävlasatanskithelvetefuckoff!!
Inte du, men jag och hela jävla alkoholistnykterhetsnodrinksonmefan!!
Jag håller på att börja lipa..11 minuter tills jag intar en Black Devil.
Way to long.

Vad är det som tvingar dig att tvinga mig?

Synonymer till bekymrad:
Oroad.
Ängslig.
Upprörd.
Ledsen.
Nedslagen.
Rådlös.

Synonymer till uppgivenhet:
Viljelöshet.
Hopplöshet.

Synonymer till suck:
Hörbart andetag.
Utandning.
Pust.

Synonymer till nykter:
Opåverkad.
Inte berusad.
Avhållsam.
Måttlig.

Jepp. That's me, in a fucking nötskal.
Panik slingrar sig runt min hals,
ytan är precis under min frustande nästipp
och på bröstkorgen sitter självaste Michelingubben i egen hög person.
Snart bostadslös och beroende av andra.
Och det är bara mitt lillalilla problem.
Mina storastora problem är ärlighet och mod.
Ärlighet att våga säga som det är
och mod att våga stå för vad jag känner.
Syster lirkade fram, utan att ens försöka, ur mig mina nya up-hills.
Berg, i mina ögon, att bestiga.
Är rädd att inte bli förstådd och tagen på allvar.
Rädd att få ett nej.
Och livrädd för att än en gång bli kallad "en tråkig flickvän".
(Då du verkligen menar det.)
Jag är bortskämd med mina partybuddies,
som jag kan hänga på.
Inte hänga pga för mycket innanför västen,
utan för att jag är nervös och obekväm med alkohol som andra intar.
Julen betyder mycket för mig,
blir som barn på nytt.
Det är fester som ska gå på's,
men jag är inte redo.
Inte utan mina livbojar.
Kanske blir du en ny livboj för mig?
Kanske om jag vågar lita på dig?
Men det är svårt.
Förlåt.





(Synonymer till fantastisk,
ja, det var vad jag var då.
Men jag kom ner med en duns,
fick skrubbsår i skrevet,
det ska du få höra hela livet.)

Fyll min mun med din

Vet inte om beslutet är det dummaste eller smartaste på länge.
Om några månader kommer det att visa sig,
när jag antingen förbannar mig själv och min impulsivitet (?)
eller om jag klappar mig själv på huvudet och köper mig något fint.

Den nya stigen jag slagit an på förvånar mig varje dag.
(Okej Lasse, du hade rätt, jag hade fel. NU är jag lycklig och förvånad.)
Bad mig köpa cigg, nåt märke som jag inte minns.
Kommer hem med fel, det vet jag, blå Corner.
Inte en reaktion över att det inte var dem han ville ha.
Förr hade nog jag fått dem slängda i huvudet.

Motvilligt erkänner jag att jag nog satt honom på en pidestal.
Psykot med gitarr's behandlingar blev som normala för mig,
min vardag och det var så man levde och behandlade varandra.
No questions asked.
Nu kommer jag mer och mer ihåg hur det ska kännas att leva i ett sunt förhållande.
Men en pidestal faller man ner ifrån och går i tusen bitar.
Sviterna sitter djupt i mig och det är först nu
jag förstår vidderna av det sjukaste förhållande jag haft.
Jag måste plocka ner honom,
ha honom framför mig,
inte göra honom till en skugga över mig.
Ouppnålig, jag ska inte tävla om en plats i solen.
Ska inte.
Han vet inte allt om Psykot med gitarr,
men tillräckligt för att en gång kalla honom idiot.
Jag vill inte att Psykot med gitarr påverkar mig och mitt liv mer än han redan gör,
genom att prata och analysera hans beteende med honom.

My new best friend

The WoW, WoW, WoW took my baby away

Exalterad pojkvän ringer och berättar att han och David varit och köpt det nya WoW-spelet.
"Vi var het lyriska, som småungar!"
David med sin härliga amerikanska brytning:
"Det känns som när jag var liten och skulle till Disneyland!"
Nu blir jag småbarnsmorsa.
Laga och serva mat, snyta näsor,
badda blåsor på musarmen och trösta när bossen var för svår.
Ha! Trodde han ja!
Jag har ju fått min Mac och jag ska börja leka med ikväll.
Vi kommer att svälta ihjäl..

Ett svin mer eller mindre

Ondskan har inte rätt att röra henne.

Dina äckliga fingrar gör bäst i att inte skicka fler sms,

ta inte i henne,

tänk inte på henne.

Försvinn bara åter till den mörka håla som du krupit fram ifrån.

Ondskan, just ett passande namn.

Jag fattar ännu inte att det har hänt,

hur känner då inte hon?

Jag är 26 och vuxen.

Hon är ett barn som håller på att växa upp.

Hon har hela livet och världen för sina fötter.

Hon är stark som en oxe, kan för det mesta klara allt.

Flera veckor av ensamt eko, utan vuxnas tankar och logik.

Endast vänner att luta sig mot.

Hon förändrades, jag trodde det var tonåren.

Och det var det på ett sätt,

på ett smutsigt och alldeles för tidigt sätt.

"Ett berg har lyfts från mina axlar", sa hon.

Fattade nog inte själv vad hon gick och bar på och hur allvarligt det var.

Det kändes som en kniv i mitt hjärta,

10 000 volt i min hjärna

och trippelkickar i magen.

Trodde först att det var ett skämt, då lilltjejen skrattade.

Men det var hennes sätt att hantera situationen.

Bläddrade i skolkatalogen och pratade strunt.

Hon förstår inte riktigt,

bara att det är fel och hemskt.

Inte hela innebörden och det är jag på ett sätt glad för.

Hon behöver inte växa upp så fort, som sin syster.

Ondskan måste få vård, han kommer kanske bli en ny Anders Eklund om ingen sätter stopp.

Men första steget mot upprättelse tas i morgon.

Sen, din jävel, blir det inte lätt att heta Ondskan.

Ångeststst

Fritt med lite stålar kvar.
Men behöver ju bara mat, så det är lugnt.
Har handlat en helt ny garderob..
Oops..nu blev jag visst kidnappad, måste gå och käka ute idag!
Vad gör de da? ;)

Im off..

..to fastlandet.
Ska julshoppa i Ullared..weei-fucking-hoo!

Märkt för livet

Är sugen.

Väldigt sugen.

Det liksom pirrar i huden när jag tänker på det.

Det är så länge sen sist.

Eller..iaf 3 år lite drygt.

Man blir beroende, i can tell ya!

Gummi, rakhyvel, sterila nålar, lite färg och så ett motiv.

Mm..absolut.

Jag ska skaffa mig en gadd till.

Och än en gång blir det kent-inspirerat.

Boxen är boven.

Alla album är svartvita konturer, jävligt fräcka som tatuering.

Ska knåpa ihop något med hjälp av dem, 

kanske lite av alla album,

eller bara några stycken.

Lägger upp bild när jag börjat fila på motivet.

Men den stora frågan kvarstår,

vart?

Vart ska jag sätta den?

Mitt på ryggen, kittla ryggraden lite grann?

Vaden?

Mellan skulderbladen?

Kinden?!

Någon som lurar på något bra förslag därute?

Han matar mig som en karl ska

Jens- "Då lagar vi något med spenat..eller broccoli."
Jag- "Ah..okej.."
Jens- "Ja..du behöver få i dig mycket järn nu när du blöder så mycket."

Omtanke a la best man ever. Lägger ribban högt och samlar poäng, spelar i en helt annan liga än vad någon av mina andra boyfriends gjort.
Typ: "Nej har du mens! Blä! Vah?! Blöder du så mycket att du inte kan röra dig och blir trött pga blodförlust? Ahmen..bit ihop väl. Blä."

Henrik:

Jocke, du rörde vid mitt hår under er premiär nere i Lund på Palladium,
när ni spelade Elvis, minns du mig?

Jag minns

(& Ni har borrat små hål försöker ta

Mina tankar men

Jag har pratat med

Elvis & rört vid

Hans hår)

Therese:

KENT ÄR VÄRLDENS BÄSTA BAND.TYCKER NI HANSON SER UT SOM TJEJER??

Skjut ungjävlarna...speciellt den lilla fan

I had my first real sexdream

(Jag veeet att det inte ska vara sexdröm
men det här är min blogg så jag skriver whateva i want!)

Det regnar utanför.
Han är blöt i sitt långa hår. (Sissors, stay away! There some saving going on.)
Droppar vatten från den svarta skinnjackan.
Jag säger: "You're so hot!"
Vi kysser varann och jag hoppar upp i hans famn.
Han hissar upp mig över sitt huvud,
jag skriker att jag är rädd för att vara högt upp,
säker hand gör att metall klingar mot metall,
och han tar mig i famn igen,
lägger sen ner mig på golvet...
No details, men det var fantastiskt!

Sen drömde jag att en tjej med synliga drogproblem,
sa till en mycket skötsam flicka:
"You better go to rehab."
Vad menade hon med det?

Äntligen!

My indieboys in a box

Kommer det ändras?

Det. Är. Jobbigt. Att. Vara. Med. Riktigt. Fulla. Människor. Så, nu var det sagt.
Tycker inte mindre om personen som är full, utan bara själva fyllan i sig.
På väg hem raglade en tjej emot mig. Vi var ensamna på gatan,
förutom mannen som strök sig mot husväggarna.
Hade jag inte flyttat mig i sista sekunden hade hon gått rakt på mig.
Hon såg mig inte ens.
Det kunde varit jag, tänkte jag när jag knappade in portkoden.
Jag var (läs är) sån, ensam, vinglig, utan kontroll
och utan att kunna försvara mig mot män som stryker mot husväggar kalla höstnätter,
isande vintermörker,
ljumma vårkanter
och heta sommarmorgnar.
Jag hade kunnat göra nåt, ringt en taxi till henne, men vågade inte.
När jag legat och läst ett tag blev det efterfest.
4 pers damp in, gjorde inte mig något.
Tackade bara mig själv att jag inte lagt mig naken..
De drog efter en halvtimme eller så.
Men att vara spikjävlanykter med tokjävlatankad pojkvän är jobbigt.
Men det hade varit lika jobbigt om det varit en polare, kusin eller främling.
Kommer det nånsin att kännas okej att vara nykter och känna ansvar och vara omhändertagande?
Är det så att jag vill vara den fulla utan ansvar
och bara kunna do what i feel like och somna efter osammanhängande meningar?
Saknar jag det? Är det därför det känns jävligt?
Är det bra för mig att utsatta mig för sånt?
Skulle jag ha gömt mig hemma ist?
Nåt kommer jag väl att lära mig av fulla, jobbiga människor.
Nån dag.
Jag låter bitter och det är inte meningen.
Det är bara känslan och ljudet av planer,
som har byggts upp i nykterhet,
som kanske krossas i ett bakfullt morgonljus genom vita rullgardiner.
Som så många gånger förr..
*inte en gång till, inte igen*

Punk i laxförpackning

Från fina syster

Som uppiggning då allt är crap på jobbet. Står så fint på skrivbordet och gör ett superbra jobb!;)

Känd från GA

can't take the barking

"Men åååh..inte så!"
Jag hade gjort fel.
Och jag var tillbaka på Allégatan 86 och väntade på ett världskrig.
Men det kom inget världskrig.
Jag var på Adelsgatan 25 i ett normalt förhållande.
Någon sa: "Strävar du efter att bli ungkarl igen?"
Han kramade om mig och sa 'förlåt, men du får ju lyssna'.
Tårarna brände som eld och klumpen i halsen höll på att kväva mig.
Han bad om ursäkt flera gånger,
men klumpen i halsen och försöken att dölja den i rösten och tårarna i ögonen
gjorde honom avlägsen.
Det satt kvar länge,
när han höll fast mig med starka armar,
när vi rökte,
när han återgick till spelet
och jag till DVD:n.
Jag borde vara glad att världskriget är över,
och inte reagera så här,
utan vara glad,
men som man brukar säga till barn när de gråter:
"Du blev nog mest bara rädd."

En borttappad telefon..

..var allt som behövdes.

Tror jag behöver ett AA-möte att stoppa in i huvudet imorgon.

Eller nåt som är likvärdigt.

Kanske ett samtal med Linda.

Hon är så klok.

Min lilla bullmamma. ;)

Beard Lust får avsluta min berg -och dalvanalördag.

Love for me, love for you.

Love for each other, baby be my bo.

Förbannade

You have fucked me up so bad.

Ett sms utan svar, ekar i tystnaden.

En oro som river i magen,

skaver i skallen

och pickar i hjärtat.

Din sk kärlek har gjort mig sjuk.

Rädd.

Och det värsta är att det inte försvinner.

Lämnar mig inte.

Jag slipper dig men inte det du utsatte mig för.

Jag tar med mig det och speglar det i mitt nya liv.

På en helt utomstående,

helt enastående,

helt oskyldig man.

Misstankarna och magknipen finns mot honom nu.

Jag hatar det du gjort mot mig,

för nu känner jag så mot honom.

Trodde jag kommit längre.

Att det skulle bli annorlunda.

Men jag sitter i samma fälla,

gillrad av dig, för mig.

Hur fan ska jag komma ur?

Psykologbesök?

Det är ju DIG det är fel på, men jag..

Jag vet inte. Vet inte om jag klarar det här.

Vill inte fucka upp nån annan med mina hjärnspöken.

Let go. Just let go. Läk.

Det är bara i mitt huvud,

men fan så verkligt det känns.

Hatar att du gjorde mig så svag.

Och hatar mig ännu mer för att jag lät dig göra det.

Den är så fin. Skulle vilja ha bara för de.. Fan da.

"Hej fröken söt, vad gör du?"

Do what u want, but don't forget the omen!

Snart dags att signa ut från jobbet, sen ta en smoke med syster.
Kvällen är så oplanderad som en fredag, en vecka innan löning, kan vara.
Linda och Adnan flyttade in i nya lägenheten igår, kanske att man ska hänga där.
Jens och vänner ska kanske på O'Learys och käka buffé och sedan på nån fest på Surfers,
kanske att man ska hänga med där.
Eller så ska jag bara hänga hemma med mig själv.
Det är typ det jag känner för.
Bara vara hemma..själv.
Tyst, lugnt, läsa "Hemlös - Med egna ord", slökolla och zappa på tvn.
*svara i telefonhelvetet då FÖR SATAAAAAAN!!!!*
Nä..bara en aning irriterad.
Det är nåt som kryper i min kropp..vet inte vad det är.
Kanske bara är trött?
Kanske bara är törstig..?
Kanske bara känner stress för att jag vill vara överallt
på samma gång som jag vill vara hemma?
Ska iaf köpa cigg.
Å..ta kort är jag sugen på.
Hade nog gjort det om det inte hade varit så indjävulskt kallt ute
och om batterinivån hade varit högre än 2%.
Watt evva..
it's my friday and i cry if i want to,
smoke som braj if i want to.

I want it, i need it!

I den nya spegeln är alla snygga

Misstanke om brott

Ser tyngden i armen från något han håller i handen.
På en hundradels sekund far miljoner tankar genom huvudet på mig
och scenarion målas upp i bioduksskala.
En öl.
En 33:a.
Halvdrucken.
Halvavslagen.
Halvljummen.
Jag stelnar till, vill inte se.
Var bara lugn, det är väl inget med det.
En öl, en vardag.
Två öl, en vardag.
Tillsammans med vänner, inga problem.
Det är ju inte ens samma kille det handlar om.
Men samma känslor av panik och svikenhet
och krypningar av kommande gräl känns i ryggraden som isande ilningar.
Det rusar i huvudet,
skriker i huvudet:
"Det stoppar inte här!
Han drar snart, måste ha mer!
Kommer inte hem, förstör din natt!
Sviker fast han lovat att han inte ska!"

Andas.
Vill inte titta.
Men sneglar ändå.
Inte en 33:a.
Inte ens en burk i hans hand.
Det är ett långt glas, innehållandes kaffe med mjölk.
Han har inte sett min panik,
han tittar på tvn där jag spelar Guitar Hero.
Jag tittar på honom och ler.
Han vänder och ler mot mig.
Han ler för att jag är duktig med flinka fingar.
Jag ler för att han dricker kaffe med mjölk i långt glas.

Regn regn regn, I love it!

Torparrock och Fröken Fräken

Då var det klubbat.
Jobbets julfest ska hållas på Wisby Strand den 4:e dec med uppträdande av..
håll i hatten nu..
Sven-Ingvars!!
Kan ju bli hur kul som helst..antar jag.
Jomensåattee..
klarar jag detta nykter?!

Jag är nyfiken
för du
fångade min uppmärksamhet
En kille kysste mig
Och jag gillade det
Smaken av hans mjuka tunga
Jag blev kysst av en kille
Och jag gillade det
Det kändes så rätt
Vi flickor vi är så magiska
mjuk mun, så kyssäkta
Ni killar ni är så mystiska
starka armar, så touchable
För bra för att förneka det
(Jag gillade det)

Burr

Just så

En limpa till ända..de var ju så goda!:(

Dagens i-landsproblem

Och det är fett najs jao

Social.
Jag är inte social.
Jag är blyg som en viol i vårbacken.
Jag VILL vara social.
Jag VAR jävligt social när jag drack.
Tisslade, pratade, skämtade med alla som ville vara med.
Och även dem som inte ville vara med ibland.
Ikväll ska vi på middag med Jens vänner.
Trevligt.
Socialt.
För ett år sedan hade jag flytt.
Bangat ur.
Skyllt på magknip, stress eller migrän.
Det gör jag inte ikväll.
Jag ska vara ärlig, tanken slog mig att backar ur,
det är ju lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår..
Jens är underbar,
hans kompisar är trevliga,
tacos är fucking great
och jag behöver jobba på min sociala sida.

Nu ska jag och syster röka.
Jag har ju slutat..men jag måste väl få feströka?
Eh?

Jag skiter i allt

Super fast jag lovat att jag inte ska.
Tänker ju att jag ska ta det lugnt,
bara dricka lugnt och socialt,
men det slutar som det alltid gör när jag ska ta det lugnt.
Älskar ruset, suget och pirret i magen,
bubblig öl som killar mig i näsan,
vitt vin som blandas med lite cider eller sockerdricka får mig att känna mig fin,
rött vin som ibland blandades med hallonsaft får mig att känna mig vuxen,
sprit som blandats till grogg i hundratals olika läskedrycker får mig att känna mig som en karl.
Allt detta gör mig avslappnad och varm,
bekväm i alla situationer,
fast jag innerst inne är livrädd att någon ska se hur rädd jag är.
Allt som jag sväljer ner gör mig mer och mer till någon som jag inte är,
men som jag gärna vill vara.
I mitten av allt,
efter nervositeten och innan urspårningen,
är jag henne.
Hon som är cool, rolig, snygg, flirtig, ohämmad, givmild, full av skratt.
Hon som älskar livet, dansar som om ingen ser henne, spenderar pengar på dricka till sina vänner.
Sen går den tjejen hem.
Och kvar står en vinglig, oattraktiv, illaluktande, snål, tjatig, gapig tjej.
En tjej som inte kommer någonstans i livet, ramlar på dansgolvet när alla ser, övertrasserar sitt kontot på några sketna öl.
En tjej som går balansgång mellan skratt och gråt,
djupa samtal och tjatiga upprepningar,
glatt humör och pittbullraseri.
Allt som oftast tippar balansbrädan över till den negativa sidan.
Och jag tror att det beror på att då,
i fyllans opunkterliga bubbla,
kan hon få ur sig allt skit hon bär på,
slänga den på vem som helst utan att det känns i hennes samvete.
Under natten begraver hon allt ändå i minnesluckorna,
på ett fält lika stort som en kyrkogård.
Där ligger de sen och spökar i hennes undermedvetna,
oförmögen att veta om det är sanning eller dröm,
sant eller falskt,
film eller verklighet.

Tjejen som jag trodde att jag ville vara,
den coola och snygga ni vet,
har inte visat sig på 1 år, 7 månader och 5 dagar.
Tjejen som jag tvingade mig själv att bli,
den vingliga och oattraktiva ni vet,
har inte heller visat sig på 1 år, 7 månader och 5 dagar.
Däremot har en annan liten tjej kommit fram.
Exakt för 1 år, 7 månader och 5 dagar sedan skrek hon det högsta hon kunde,
så att världen vändes från upp och ner till rätt igen.
Den tjejen var alldeles liten och ny,
ingen kände henne,
inte ens hon själv.
Hon trevade sig fram först,
kunde inte stå, än mindre gå,
utan att någon höll i henne.
Hon var blind, och varken kunde eller vågade se på världen,
förutom genom någon annans ögon.
Bit för bit,
växte hon.
Formade tankar och värderingar,
började gå själv, kisade med ögonen.
Tillslut fattade hon egna beslut,
gick sin egen väg,
såg sin egen lycka.
Hon klarar sig själv nu,
hon vet inte hur livet kommer bli,
men hon vet att hon mår som bäst nu,
och är stolt över vem hon är
och vad hon tagit sig igenom och jobbar fortfarande med sig själv.