Fyll min mun med din

Vet inte om beslutet är det dummaste eller smartaste på länge.
Om några månader kommer det att visa sig,
när jag antingen förbannar mig själv och min impulsivitet (?)
eller om jag klappar mig själv på huvudet och köper mig något fint.

Den nya stigen jag slagit an på förvånar mig varje dag.
(Okej Lasse, du hade rätt, jag hade fel. NU är jag lycklig och förvånad.)
Bad mig köpa cigg, nåt märke som jag inte minns.
Kommer hem med fel, det vet jag, blå Corner.
Inte en reaktion över att det inte var dem han ville ha.
Förr hade nog jag fått dem slängda i huvudet.

Motvilligt erkänner jag att jag nog satt honom på en pidestal.
Psykot med gitarr's behandlingar blev som normala för mig,
min vardag och det var så man levde och behandlade varandra.
No questions asked.
Nu kommer jag mer och mer ihåg hur det ska kännas att leva i ett sunt förhållande.
Men en pidestal faller man ner ifrån och går i tusen bitar.
Sviterna sitter djupt i mig och det är först nu
jag förstår vidderna av det sjukaste förhållande jag haft.
Jag måste plocka ner honom,
ha honom framför mig,
inte göra honom till en skugga över mig.
Ouppnålig, jag ska inte tävla om en plats i solen.
Ska inte.
Han vet inte allt om Psykot med gitarr,
men tillräckligt för att en gång kalla honom idiot.
Jag vill inte att Psykot med gitarr påverkar mig och mitt liv mer än han redan gör,
genom att prata och analysera hans beteende med honom.