På alkohol- och drogrådgivningen där jag gick fanns det en kille. Vi känner till varann. Vi har gemensamma vänner. Vi har festat ihop. Vi har hånglat på McDonken. Vi har showdansat på krogen. Han backade upp mig i min första catfight. Vi har delat madrass, halvt-om-halvt däckade i skedposition. I fyllan möttes vi, för vi var lika fulla av "eeeh fuck it, nu super vi!" Kunde vara avslappnade med varann. Ändå var vi aldrig nära. Vi hördes inte av. Vi delade inget, förutom dricka på krogen. Vi kände inte varann på riktigt, men fyllan förde oss samman. I det visste vi allt om varann.
Vi var glada att se ett bekant ansikte och han hade gått den 5 veckor långa behandligen, jag halkade in på sista veckan. Sen skulle alkohol- och drogrådgivningen ha semesterstängt. Hela jävla sommaren. Jag hade precis slutat dricka och var förbannad på hur de kunde göra så! Hallå, sommaren! Det är då alla festar! Alla stekare från Stockholm, alla datanördarna från Uppsala, alla insnöade i Haparanda, alla partyfolk från Malmö. De solar, går på after beach, ser konserter, käkar glass, badar, spelar kubb, spelar faan, käkar på restaurang.. Och alltid festas det. Och alla kommer hem till mig. Eller i alla fall till min ö. Där jag ska gå nykter en hel jävla sommar, och ännu längre. Då kändes det skönt att veta att killen var där och hur ostabil han än var så använde jag honom som krycka. Vi bestämde att ses på AA-mötet följande lördag. YES! Jag skulle inte känna mig så ensam! Jag gick dit med darrande knän, klump i samma storlek som en melon i halsen och intryckt där mellan melonen och svalget satt hjärtat och pickade i hundranittio. Jag väntade. Det började komma folk. Och jag väntade. Det kom mer folk. Som hälsade glatt på varann. Och jag väntade. De skrattade och rökte. Det var varmt, detta var i april/maj, så jag hade satt mig på en liten gräsplätt och rökterökterökte och väntadeväntadeväntade. En klasskompis från nian med tjej och barn hoppade ur sin BMW. "OMG! Ska de oxå på AA?! Jaha, jo iofs så festade kanske gamla klasskompisen ganska mycket där i sjuanåttannian innan vi tappade kontakten efter sommarlovet till gymnasiet. Och stackars tjej och lilla sonen." Allt det hann snurra i huvudet på de ungefär 4 sekunderna det tog för dem att runda bilen och gå mot MC-affären mittemot AAs lokal.. Bara för att jag har problem, så tror jag visst att alla har det. Jag hade nu slutat vänta, fattade att killen inte skulle komma. Tårarna brände, röken rev i halsen, jag svettades av solskenet och nervositeten. Jag ville ju gå ner i AAs lokaler, på mitt första möte! Men kille skulle ju hålla mig i handen så vi kunde linka in dit tillsammans! Fan vad ledsen och förbannad jag var. "Jävla alkoholist, jag vet ju att de bara ljuger!" Då kommer hon. Hon som känner mamma och pappa. Hon tar med mig ner i kalla mörker, för klockan är 11 nu. Det är dags. Jag torkar tårarna och snörvlar. Jag räcker upp handen och piper "Jag" när mötesledaren frågar om det finns några nya här. Hon kramar min hand hela tiden. Hårt. Och jag gråter. Mötet är över och jag börjar gå hemåt. En ung narkoman följer mig en bit på vägen. Får dåliga vibbar av henne, men jag är trevlig och mesig.
Killen dyker upp på ett annat möte. Vi hälsar flyktigt på varandra. Han delar och är lycklig och tacksam över att få vara här och vara nykter. Han talar med annan dialekt. Förfinar sitt språk. Det är inte han.
Vi ses inte på några fler möten.
Några månader senare är jag på marknad. I trängseln bland folk kommer tre killar. En av dem är den killen. De har öl i sina nävar, är högljudda och klockan är runt lunchtid. Han ser mig. Jag ser honom. Ingen av oss hälsar.
Efter detta har han kommit fram till mig på krogen. Han trycker sin svettiga kind mot min och omfamnar mig med en björnkram. Jag försvinner in i hans stora famn. Han är full. Som fan. När han pratar flyger små spottbubblor från hans törstande mun. Han frågar hur det är och jag svarar hur det är. Fortfarande nykter bland annat. Det vill han inte lyssna på. Pratar ännu mer högljutt och skrattar bullrigt. Allt är över på några minuter. Nu har vi inget gemensamt längre. Han har fyllan. Jag har den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar