On thursday i'm in love

Lunchmötet avklarat.
Pannkakor med jordgubbssylt,
passade skiljsmässobarnet som jag är.
Hon var inte där,
pappa tyckte jag var knäpp som trott att hon skulle vara det.
Jag tyckte han var knäpp som trott att jag inte fattat vad han skulle berätta.
Han är kär.
Upp över öronen kär, spricker-upp-i-ett-fånigt-leende-kär..
Jag vet ju hur det är, hur kan jag då döma honom?
Men jag och syster sa att han får ta det lite lugnt,
med tanke på mamma.
Hon är inte riktigt "klar" med allt.
Han förstod.
När syster förklarade att jag faktiskt ännu är "lillungen", skiljsmässobarnet,
vars barndom skakas om,
började jag lipa.
Mitt i lunchrusningen.
Det var skönt att få göra det.
Det kändes så mycket bättre sen.
Pappa förstod, men trodde ändå att jag var ledsen och arg pga his new girlfriend.
Jag sprang efter honom när han hade satt sig i bilen.
"Du förstår väl att jag är glad för din skull?"
"Eh..njae..ja.."
"Jo men det ÄR jag! Det är bara lite omskakande."
Han fattade tillslut att jag menade vad jag sa.
Kram och puss på kinden..