"Han var upprörd.
Upprörd över hennes avslöjande,
upprörd över sitt eget beteende,
upprörd över sin egen förljugenhet.
Hon var en bättre människa än han,
ärligare och godare.
Och han skämdes,
och skammen gjorde honom förbannad,
och förbannelsen gick paradoxalt nog ut över den människa
som han beundrade av både själ och hjärta.
Han ville att hon skulle lida för sin ovilja att tro på honom.
Trots att hon hade haft rätt,
och trots att han visste att han hade fel.
Han var så upprörd att det var omöjligt för honom att tänka klart.
Han var nära att brista i gråt.
Han ville stanna upp och vänta in henne.
Han ville springa fram till henne.
Krama henne och förklara att han var en idiot,
be om förlåtelse
och förklara att han aldrig någonsin i hela sitt liv skulle ljuga för henne
eller behandla henne illa
eller kalla henne för hora.
Han ville stanna upp och förklara hur mycket han älskade henne.
Han hade kunnat,
men gjorde det inte.
Den destruktiva kraften i honom var starkare än hans önskan om att stanna upp.
Det var som om hans vilja la sig platt för monstret som härjade i hans huvud.
Han ville såra henne.
Varför visste han inte,
men han förstod att ju mer han sårade henne desto mer sårade han sig själv."

Psykot med gitarr, det är du i ett jävla nötskal.
Önskar att han visste om min blogg,
att han läste det här och kanske skulle ett litet ljus gå upp för honom.
För en hundradels sekund såg jag framför mig hur han stannade upp,
vände om,
grät och bad om ursäkt.
Vad bra allt skulle ha kunnat vara då.
Om han bara en gång ändrade sitt beteende.
Tanken försvann lika fort som den kommit.
Han stannar aldrig upp,
han vänder aldrig om,
han ber aldrig om förlåtelse
och han gråter definitivt aldrig.
Det gör mig ledsen att så här i efterhand fortfarande tänka
"What if..?"
Jag inser det här nu.
Att jag inte kan ändra på honom.
Om han någonsin ska ändra på sig,
måste han vilja det själv.
Precis som jag fick göra när jag bestämde för att inse att jag var alkoholist.
Och tack vare insikten om psykot med gitarr så vet jag vilka fällor jag inte ska gå i.
Jag är värd så mycket mer.