Och det är tyst

Att kunna skära tystnaden med kniv är obehagligt.
Noll kommunikation,
fel på förbindelsen,
tjall på linjen.
Inte ens en upptagetton.
Bara något spänt,
något tryckande.
Ser mig själv som feg,
men vem hade vågat?
Rädd för att såra,
skapa mer obehagskänsla (om det är möjligt?).
Än en gång tar jag den lätta vägen ut,
nödutgången längst bak i lokalen med ilsket grönt sken.